Tiderna förändras men kollektivavtalen består?

Jag tycker Almegas kollektivavtal ÄR moderna. Där står det att: ”Tjänstemannens lön ska bestämmas med hänsyn till: * arbetsuppgifternas innehåll, svårighetsgrad och ansvaret som följer därav samt
* tjänstemannens prestation och förmåga att uppfylla uppställda mål
* Ekonomiskt ansvar* verksamhetsansvar
* personalansvar
* kunskap och erfarenheter

* förmåga att leda, ta initiativ och samarbeta samt
* tjänstemannens idérikedom och pedagogiska färdigheter.

Det finns också en hel bilaga om kompetens och vikten av kompetensutveckling, bl a att ”Alla medarbetare har såväl rätt till som eget ansvar för att kontinuerligt utvecklas i arbetet. Företaget ska skapa förutsättningar för detta.”

I många avtal har det under förra avtalsperioden dessutom funnits avsättningar till kompetensutveckling, dvs fack och arbetsgivare har enats om att öronmärka en del av löneutrymmet inte till kontant lön utan till en pott att använda för komeptensutveckling!  (Tyväörr inte inom alla Almegas avtal, så viktigt var uppenbarligen inte kompetensutvecklingen,,,,)

Omodernt?  Och ingenting om att längden på skägget/åldern skulle påverka lönen, något som f.ö. skulle vara ett lagbrott om det förekom.

Vad gäller lokal lönebildning så är det ännu så länge en utopi, då sifferlösa avtal som redan tecknats visat att många organisationer inte är mogna för dem: I stället för att lönen satts i samtal mellan chef och medarbetare så har lönen satts på det amerikanska koncernkontoret, eller av företagsledningen utan hänsyn till hur bra företaget gått, och med 0% som utgångspunkt, med resonemanget ”varför betala mer än vad lag och avtal kräver??”. Det är ytterligt sällsynt att chefer på lägsta nivå getts mandat att besluta om lönen för sina medarbetare fullt ut.  Det betyder att utan centralt avtalt golv förlorar vi arbetstagare i löneutveckling. Och utan en framförhandlad lönenivå – på en nivå som svensk konkurrenskraft klarar gentemot våra utländska konkurrenter – riskerar vi också att underblåsa inflationen, och det är inte heller arbetsgivarna betjänta av.

Vad gäller Saltsjöbadsavtalet så är det diskussioner igång om ett avtal som ska ersätta detta, där bla kompetens och arbetstagares trygghet är viktiga komponenter. LAS har dessutom missbrukats (bland annat av regeringskansliet!!) och kringgåtts, så en översyn av reglerna där är nog också på sin plats.

Så sammanfattningsvis tror jag vi ska vara rädda om vår svenska modell, som innebär att arbetsmarknadens parter varav Almega är en är de som ska avgöra förhållandena på arbetsplatserna genom kollekttivavtal som reglerar – faktiskt – även lönepåslagen. Detta till skillnad mot de flesta länder i vår omvärld inkl EU, som bygger mer på politikernas lagstiftning. Jag tror inte heller Almega vill gå åt det hållet. 

Och att tro att facken skulle avstå från kollektivavtalens fördelar och överlåta rätten att besluta om de anställdas löner till företagen – sorry, inte en framkomlig väg.  För att ge sken av att chef och anställd skulle vara en jämbördig part i denna fråga och att den anställde skulle ha nåt inflytande i en sådan diskussion det är antingen korkat eller naivt (jag är nästintill benägen att säga detsamma om påståenden att den närmaste chefen skulle sätta lönen…). Eller så är det ett försök att slå blå dunster i ögonen på läsaren.