Är det inte bra att väcka frågor?

Vi har fått kritik för att vi anses väcka fler frågor än vi ger svar. Mikael Dubois bloggare på Unionen har kommenterat vår debattartikel på Brännpunkt om att slå ihop a-kassa och sjukförsäkringen. Det är bra, för debatten borde vare mer livlig med tanke på att grunden är en utredning som ska ta fram hållbara försäkringar.

När jag läser inlägget undrar jag vilket samhälle vill Unionen ha? Ett system där alla via skattsedel och arbetsgivaravgiften finansierar merparten av kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen men där alla inte får ta del av det som de har finansierat, eller ett samhälle där alla får del av det som de har varit med att finansierat på samma nivå oavsett om man är fackligt ansluten eller ej. För mig är valet enkelt.  

Unionen också måste kunna presentera idéer för framtiden och inte bara försvara det bestående. Utredningen ska lägga ett förslag om hållbara försäkringar, det innebär att den struktur som ska skapas kommer att leva länge.

Med det synsättet så måste det vara rimligt att ifrågasätta, Vi vet att dagens system med skilda försäkringar i många fall är ett hinder och skapar en oro för den enskilde. Vi vet att det är många som håller sig kvar trots att de inte trivs på jobbet och av det blir sjuka för att de är så rädda att hamna i en arbetslöshet. Vi vet att det finns förhandlingar där våra fackliga motparter rekommendera sina medlemmar att stanna kvar och var sjuka i stället för att våga lyfta.

Vi vet de kollektivavtalades omställningsförsäkringarna mot regelverket används i vissa av dessa fall.

Med detta som bakgrund är det lätt att inse att det måste gå och tänka nytt och använda den samlade kompetens som finns vid dagens myndigheter att under ett gemensamt regelverk.

Vi argumenterar mot att villkoren ser olika ut – ja, det är rätt och vi menar att det är olyckligt även om det kan finnas anledning att ha vissa olikheter i ett nytt system som t ex karensen.

Jag är däremot helt enig med Mikael Dubois att det bör föras en principdiskussion om vilka rättigheter och skyldigheter människor har i olika situationer som rör sjukdom och arbetslöshet. Och den diskussion ska föras oavsett vilken system vi väljer.

Slutligen, jag upphör aldrig att förvånas att den främsta anledningen till att facken med emfas driver synpunkten att fackligt administrerade a-kassor påverkar organisationsgraden och därmed att den svenska modellen ska bestå.

Ska samhället organisera sin verksamhet för att tillgodose fackens behov? Borde det inte vara så att den fackliga verksamheten ska ha ett existensberättigande förutom a-kassor? Om man nu tror att det enda sättet att rekrytera medlemmar på är att erbjuda någon form av arbetslöshetsunderstöd, så har vi föreslagit att utöver den nivå som följer av den obligatoriska ska det finnas utrymme för kompletterande försäkringar. Precis som de fackliga organisationerna erbjuder i dag.

Tror inte de fackliga organisationerna på sin egen kraft?

(0%) (0%) (100%) (0%)
1 röst
  • Anonym

    “Ett system där alla via skattsedel och arbetsgivaravgiften finansierar merparten av kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen”  Merparten??

    Hur tänker/räknar du då?  Staten tar (2010) in 61 miljarder kronor i olika skatter och avgifter som är öronmärkta för arbetslöshet/akassorna – men betalar bara ut 38. Se beräkning här: http://www.utredarna.nu/matsessemyr/2011/09/01/finansieringen-av-a-kassan-ar-orimlig/

    Jag vet inte riktigt hur just det passar in i diskussionen om en obligatorisk eller icke-obligatorisk akassa (arbetslöshetsförsäkringen är f.ö. obligatorisk redan idag, men bortsett från det…) – men det är viktigt att komma ihåg att staten tjänar pengar på det som borde gå till arbetslöshetsförsäkringen, antingen som högre utbetalning eller lägre skatter/avgifter. Det borde alla parter (utom staten ;-) kunna enas om tycker jag.

  • Marie Silfverstolpe

    Du tar upp flera intressanta frågor. Vi vill att den framtida obligatoriska försäkringen ska ligga utanför statsbudgeten för att förhindra ett överuttag som det som du beskriver finns i dag. Vad vi menar med medparten är att de medlemsanknutna a-kassorna till stor del finansieras via statliga medel.

    Du har rätt i att det finns ett obligatorisk grundskydd i dag men när vi talar om obligatorisk menar vi att vår försäkring även ska ersätta den del som idag ligger i medlemsanknutna a-kassor.

  • Anonym

    “Finansieras via statliga medel”??  Min poäng var just att medlemmarna i akassorna tillsammans med arbetsgivaravgifter betalar MER   _TILL_  staten än vad staten lägger ut på akassorna och arbetslöshetsåtgärder.  Staten skjuter inte till, staten tjänar på akassorna. Är vi överens om det, eller var anser du att min referens har fel?

    Du/ni vill höja ersättningen från dagens obligatoriska nivå (320 kr)?  Det som “medlemsanknutna a-kassor” betalar ut utöver den obligatoriska delen/grundbeloppet är baserad på inkomst upp till knappa 19000 kr/månaden – och bara om man har arbetat viss tid. Och det gör ju Alfa-kassan också.

    Vill du/ni ta bort kravet på arbetad tid för att få ersättning utöver grundbeloppet, eller bara höja grundbeloppet från dagens 320 kr?
    I annat fall motsvarar ert önskemål “bara” att medlemsskap i Alfa-kassan ska vara obligatoriskt (och att övriga a-kassor inte ska få finnas kvar). (och eventuellt att Alfa-kassan och Försäkringskassan ska slås ihop, vilket möjligen kan spara lite pengar genom att de t ex kan ha en gemensam telefonväxel).

    För det som skiljer Alfa-kassan från andra kassor är ju inte vilken ersättningsnivå de tillämpar, bara att Alfa-kassan tar mot alla oavsett var de är anställda eller om de ö.h.t. är anställda…. (och att de har en högre medlemsavgift).

  • Marie Silfverstolpe

    Hej igen!

    Du har rätt att staten tar in mer än vad som går åt. Det är ju därför vi vill att försäkringen ska ligga utanför statsbudgeten för att det ska vara en balans mellan insättning och uttag. Det är många som via arbetsgivarens inbetalning av sociala avgifter betalar medel för finansiering av a-kassorna. Du har rätt i att pengarna försvinner i statens svarta hål eftersom antalet medlemmar i facken är färre än de anställda som bildar underlag för sociala avgifter.

    Vi har inte tagit ställning till nivån på ersättningen men vad vi har sagt är att det inte ska vara differentierade avgifter beroende på vilken yrkesgrupp man tillhör. Alfakassan är inget argument. En stor del av vår argumentation bygger  på att det kommer att bli en ökad rörlighet mellan branscher. Ett av de grundläggande felen med dagens a-kassor att de cementerar ett skråtänkande. Vi vill ha ett system där man kan vandra mellan yrken, mellan arbetsuppgifter och befattningar och mellan att vara anställd och företagare.

    Vi menar att dagens system försvårar detta.

  • Pingback: Relevanta frågor för den svenska modellen

  • Anonym

    Tack för erkännandet att min invändning var korrekt. Att ni vill rätta till det genom att ta bort statens inblandning i finansieringen och istället ha en obligatorisk hopslagen Försäkringsmyndighet som ska finansieras…. genom EGEN beskattningsrätt? Om nu staten inte ska ta in medlen eftersom de då har alltför svårt att låta bli att sticka fingarna i syltburken o nalla lite,… nej, ert förslag går inte ihop med redovisade argument.

    Du anser att staten tar in för mycket pengar för arbestlöshetsförsäkringen än vad utbetalningar motiverar eftersom att alla anställda inte är medlemmar i fackförbund?? Och inte för att staten har chansen att förbättra statsfinanserna samtidigt som de pungslår akassemedlemmar och arbetsgivare genom arbetsgivarvagifter? Tja, det kan man spekulera i. Jag ser det som extermt osannolikt.

    Bra att ni inser bristerna i nuvarande system med differentierade avgifter beroende på arbetslöshet och en extremt hypotetisk koppling till avtalsrörelsen (på min arbetsplats har vi medlemmar i tre olika a-kassor, alla går under samma löneavtal och risken för att bli arbetslös är lika. Men avgiften skiljer avsevärt.

  • Marie Silfverstolpe

    Självklart kan aldrig en myndighet beskatta. Det är riksdagen som har den rätten.  Vi menar att premien  d v s de sociala avgifterna och egenavgifterna ska vare predestinerade till de kostnader som försäkringen har.
     
    Du har många intressanta synpunkter värda att lyssna på. Jag träffar dig gärna för att höra mer. Vi har som vi sagt inte alla lösningar ännu på den här svåra frågan men vi menar att det är dags att våga tänka nytt och genom det skapa en debatt där olika åsikter kan brytas mot varandra.

    Det är nu debatten ska föras och inte när utredningen Hållbara försäkringar befinner sig i ett slutskede och där det förhoppningsvis finns en politisk enighet om de kommande förslagen.
     
    Så hör av dig om du vill ses!

  • Anonym

    Tack för inbjudan, ursäkta sent svar. Jag förutsätter att Almega har tänkt igenom sitt förslag och att det alltså ligger mer än enkel slagordsretorik bakom. Av detta syns dock ganska lite utåt, men om och när Almega kan presentera ett genomarbetat och motiverat förslag, där för- OCH nackdelar redovisas – och konkreta förslag till hur dagens regelverk ska ändras för att Almegas mål ska nås – kan det vara intressant att lägga (mer) tid på att diskutera det. I synnerhet som jag håller med om mycket det som sägs, t ex att arbetslöshetsförsäkringen inte ska vara överfinansierad, och att avgifterna inte ska vara differentierade. Men tills vidare fortsätter jag att läsa det mesta här med intresse om än inte dagligen eller ens varje vecka, och kommentera det som är alltför tokigt för att lämpligen stå oemotsagt.

  • Kommentarspolicy

    Vi vill gärna ha kommentarer på Almegabloggen, men de granskas innan vi publicerar dem vilket kan medföra att din kommentar inte syns direkt.

    Kommentarer som innehåller stötande, kränkande, rasistiskt eller grovt språk, personangrepp, på något sätt bryter mot eller uppmuntrar till att bryta mot lagen publiceras inte.