Fri forskning måste kunna tåla kritik

Apropå den hårt kritiserade SNS-rapporten Konkurrensen konsekvenser skrev sju namnkunniga forskare ett upprört inlägg i högt tonläge på DN debatt i lördags där det hävdades att näringslivet på ett otillbörligt sätt försökt att påverka den vetenskapliga forskningen.

Nu har näringslivets kritik i huvudsak inte handlat om det vetenskapliga, utan den tendentiösa presentationen av rapporten.

Låt mig ge tre exempel där jag funnit att det brustit i hur rapporten presenterats:

1. Samma dag som rapporten presenteras rättar SNS själva uppgifter från rapporten på sin hemsida

I rapportens sammanfattning skriver forskningschefen vid SNS, Laura Hartman, att friskolorna kan välja sina kunder. I rättelsen skriver forskningschefen att hon beklagar det sakligt felaktiga påståendet, men att det hon avsåg var att friskolor i högre grad genom ämnesinriktning och kötid skulle kunna påverka sitt urval av elever än kommunala skolor.

2. På DN debatt drar forskningschefen Laura Hartman samma dag som rapporten publiceras långtgående slutsatser som saknar stöd i rapporten

Forskningschefen inleder debattartikeln med att konstatera att forskningsrapporten visar att det finns en stor brist på vetenskaplig kunskap om konkurrensutsättningens effekter och att det utifrån befintliga studier inte går att hitta några belägg för de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättrad välfärd.

Ändå drar forskningschefen längre ned i artikeln slutsatserna mycket längre:

”Vi kan i dag konstatera att konkurrensutsättningen och privata alternativ inte varit den mirakelmedicin som många hoppades.”

Att den det råder en anmärkningsvärd brist på vetenskaplig kunskap och att den kunskap som finns inte ger något belägg för att privata alternativ skulle ha infriat högt ställda förväntningar är inte samma sak som att man i svepande formuleringar kan dra slutsatsen att konkurrensutsättningen inte varit den mirakelmedicin som många hoppades på. Dessutom lägger forskningschefen till att det skulle finnas brister när det gäller regleringar och offentlig tillsyn privata verksamheter.

3. Långtgående slutsatser om påstådd ”betygsinflation” på friskolor

Så här formulerar sig forskningschefen Laura Hartman i rapportens slutsatser: ”Farhågorna om att konkurrensen skulle leda till betygsinflation och segregation har visat sig delvis befogade.”

Går man in i rapporten och läser avsnittet av Jonas Vlachos så skriver han så här om frågan så här om befogade slutsatser om betygsinflation vid friskolor:

Det visar sig att eleverna från vinstdrivande grundskolor presterar något sämre – knappt 0,1 standardavvikelser – än elever med motsvarande betyg från kommunala grundskolor.17  Någon statistiskt säkerställd skillnad mellan elever från kommunala och icke vinstdrivande friskolor finns däremot inte.

Denna skillnad skulle kunna tyda på att kvaliteten på undervisningen vid de vinstdrivande grundskolorna i genomsnitt är något lägre än vid de kommunala, alternativt att betygssättningen är något generösare på de vinstdrivande skolorna. Resultatet ska dock tolkas med viss försiktighet då det exempelvis kan finnas systematiska skillnader mellan vilka gymnasieprogram som eleverna från olika typer av grundskolor söker sig till.”

Möjligen undrar man då hur stor avvikelse är 0,1 standardavvikelser? Det framgår inte av SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser utan då får man gå till rapporten Betygets värde som Janos Vlachos 2010 skrev på uppdrag åt Konkurrensverket (sidan 30):

”Skillnaderna är emellertid inte särskilt stora ens under de år då de var som störst. Under dessa år uppgick skillnaden till drygt 0,1 standardavvikelser, vilket motsvarar drygt sex av maximalt 320 meritvärdespoäng (medel ligger kring 206). Som jämförelse kan nämnas att betygsskillnaden mellan pojkar och flickor ligger på drygt 20 meritvärdespoäng medan skillnaden mellan svensk- och utlandsfödda ligger på cirka 30 poäng.”

Vidare skriver Janos Vlachos:

”Skillnaderna är som sagt inte stora men samtidigt inte helt triviala. Man ska dock ha i åtanke att skillnaden inte nödvändigtvis tyder på en generösare betygssättning bland de fristående grundskolorna. En annan möjlighet är att gymnasieskolorna inte fullt ut förmår förvalta friskoleelevernas kunskaper. Detta skulle exempelvis kunna bero på att eleverna vid fristående skolor i högre grad än andra har gått på en grundskola med någon form av specialinriktning.”

Men när Janos Vlachos den 8 september uttalar sig i en TT-artikel, bland annat publicerad i Svenska Dagsbladet, säger han så här:

- Det tydligaste kvalitetsproblemet som jag hittat är att elever från vinstdrivande friskolor med ett visst grundskolebetyg tenderar att prestera sämre på gymnasiet än elever med motsvarande betyg från en kommunal grundskola.

Utifrån detta uttalande sätter Svenska Dagbladet rubriken: Friskolor presterar ofta sämre än kommunala. Jag har inte gått igenom och granskat hur rapporten generellt återgivits på nyhetsplats, men utan tvekan har SNS presentation lett till en negativ mediebild av bland annat fria förskolor och friskolor som inte rapporten ger stöd för.

Det är självklart att näringslivets företrädare ställer frågan varför SNS ger en rapport en presentation som leder till en sådan negativ bild av privata aktörer vilket det inte finns stöd för i rapporten? Har SNS i det här fallet drivits av en politisk agenda?

Sedan är det en annan historia att så fort näringslivet andas någon form av kritik så är forskningens frihet hotad. Granskning och en öppen diskussion är något som även forskningen ska tåla.

Slutligen, tycker jag även att Kajsa Hanspers och Eva Mörks kapitel om förskolor väcker funderingar kring metodik och urval. Forskarna konstaterar att ”Kostnaden per barn är i genomsnitt lägre inom den fristående förskolan.” Och att  ”Andelen som är nöjda är 3 procentenheter högre bland dem som har sina barn i fristående förskola än bland dem som har barnen i kommunal förskola.”

Men av detta kan man inte dra några slutsatser om kvalitet menar forskarna som istället anser att hur mycket personal förskolan har och vilken utbildning de har är relevantare för begreppet kvalitet..

(27%) (8%) (4%) (62%)
52 röster
  • Pingback: Rätt att SNS vd går, men han bär inte ensam skulden. | Ledarredaktionens blogg | SvD

  • http://viktor.tullgren.net Viktor Tullgren

    Noterar att ni inte tar upp den andra delen som ledde till slutsatsen att betygen var högre i vinstdrivande friskolor trotts att PISA utvärderingarna inte visar på en sådan skillnad. Båda tillsammans tyder alltså på att vinstdrivande friskolor gärna sätter högre betyg.

    Att objektiva kvalitetsfaktorer, typiskt sätt lärartätheten också talar för att vinstdrivande friskolor har en sämre kvalité även stödjer detta. Samt att ekonomisk logik också gör att det finns en drivkraft för att sänka kvalitén och höja betygen för friskolor om man vill maximera vinsten, gör sammantaget att slutsatsen är inte bör vara förvånande.
    Att Almega som har ett politiskt intresse av att få ett visst resultat väljer att försöka misstroende forskare känns då i sammanhanget både oärligt och sorgligt. Särskilt som man inte ens klarar av att vara sakliga i sin kritik.

  • Pingback: ”Men han har ju inga kläder!” | Katedervarg

  • http://twitter.com/Sossetanten Sossetanten

    Otroligt borgerligt subjektiv och okunnig artikel.

    Kvalitet bör f.ö. självfallet endast mätas om man har objektiva mått som ex.vis antalet högskoleutbildad personal men inte mätas med hjälp av subjektiva mått såsom “nöjdhet”!
     

  • Anonym

    Jag har i tidigare sammahang dammsugit allt som har skrivits inom forskningsvärlden om privata alternativ inom offentlig sektor. Slutsatsen som presenteras i dessa är i stort sätt en och samma. Det är att det gör varken till eller från med privata alternativ. Privata alternativ innebär ingen kvalitetsförbättring.

    Istället för att framföra klagomål borde Almegabloggen lägga ned tid och energi på att läsa de forskningsrapporter som finns samt arbeta för att om nu privata alternativ ska finnas får man se till på allvar att kvaliteten höjs. Klaga hjälper inte.

    Samtidigt borde Almegabloggen studera Almegas mer eller mindre vilda gissningar över hur många jobb som RUT och nu sänkningen av restaurangmomsen ska ge. Här finns rena rama glädjekalkyler som man inte ett dugg berättar för läsarna de matematiska beräkningar utifrån verkligheten och de fakta som ligger till grund för sina antaganden.

    Så var det med fakta från Almega.

  • http://twitter.com/Kallvinkel Magnus C

    Det är ju oerhört fascinerande att det finns de i kommentarsfältet som anser att definitionen på kvalitet inte kan inbegripa hur nöjd en användare av en vara/tjänst är. Det är för mig åtminstone en mycket viktig aspekt på kvalitetsdefinitionen.

  • Guest

    Ja men inte speciellt vetenskaplig!

  • Anonym

    Skumt, men tyvärr så tenderar statsvetenskaplig forskning att ofta vara tendentiös ( jag behöver inte nämna genusforskning för att alla ska förstå). Många forskare har en egen uppfattning som lyser igenom. Enklast är faktiskt att kolla upp vederbörandes bakgrund, tidigare arbeten och uttalanden och den vägen spåra eventuella egna s.k. darlings.

  • Anonym

    Om andelen MVG i slutet av 90-talet var kanske 10-12% av
    alla studentbetyg och tio år senare är över 25% kan det
    knappast förklaras med annat än med konkurrensen skolor
    (obs! inte enbart friskolor) emellan.
    Såvitt jag vet kan en gymnasiefriskola dimensionera sin organisation
    så att den slipper svaga elever.
    Mirakelmedicin. PISA och Timss visar att matematikkunskaperna
    faller över hela linjen, även för de starka eleverna i svensk skola.
    Kanske skulle resultaten ha varit ännu sämre utan friskolor?
    Etc. Hartman är inte så fel ute. Kommer projektet att få en
    fortsättning? Eller läggs det ned, liksom Låginkomstutredningen
    en gång i tiden när den levererade oönskade resultat?

  • Martin (V)

    Ni på Almega måste ju vara nöjda nu när er ‘sakliga’ kritik gjort att SNS med största sannolikhet snart är nedlagt så att ni själva kan ta över stafettpinnen och presentera ‘sanningen’ så som ni vill den ska se ut.
    Det finns inget belägg för att privatiseringar per automatik ger vare sig bättre kvalité, konkurrens eller täckning.

    Konkurrensen uteblir då ett statligt/kommunalt/landstingsmonopol ersätts med ett privat oligopol eller i värsta fall t o m ett privat monopol.

    Kvalitén kan t o m bli sämre då statliga/kommunala/landstingsstyrda inrättningar/företag har som främsta uppgift att utföra samhällsservice. För ett privat företag så är den främsta uppgiften att maiximera vinsten till ägarna.

    Täckningen blir ofta sämre då statliga/kommunala/landstingsstyrda verksamheter ska finnas tillgängliga överallt, även där det är olönsamt. Något sådant krav finns mig veterligen inte på privata utförare.

  • http://mikaelolsson.wordpress.com Mikael Olsson

    SVÅRA ORD OCH SVÅRA BEGREPP…

    Jag finner det mycket
    märkligt att så många (av de som kritiserar Laura Hartmans presentation av
    rapporten) har svårt med innebörden (och skillnaderna mellan) grundläggande
    begrepp såsom kvalitet och effektivitet.

     

    Själv verkar du om jag tolkar
    dig rätt antyda att styckkostnaden skulle vara nära relaterad till kvaliteten?

     

    Vidare, att SvD:s
    rubriksättare missförstår Vlachos må vara hänt – men det verkar inte heller som
    om du fullt ut förstått vad han skriver; indikatorn på att den betygsinflation
    som du förnekar ligger ju just i att friskoleeleverna plötsligt och utan vettig
    förklaring inte är så duktiga som betygen skulle ge vid handen.

     

    Slutligen, det tredje och
    helt obestridliga belägget för min “spaning” om att kritikerna av
    Hartman har svårt med innebörden av vissa ekonomiska begreppsapparatens
    fundamenta, är Maria Ludvigssons självmål på SvD:s ledarblogg
    (http://blog.svd.se/ledarbloggen/2011/09/14/laura-hartman-och-konkurrensen/)
    där hon blandar ihop ineffektivitet (många anställda gör en viss sak) med
    effektivitet (färre anställda gör samma sak)… Att dessa begrepp i sin tur
    endast är lösligt kopplade till “kvalitet” är en helt annan femma…

     

    Mikael Olsson, FD

    http://mikaelolsson.wordpress.com

  • Stefan Koskinen

    Levererar IKEA kvalitet?
     
    Härligt med så många kommentarer och diskussion visar att begreppet ”kvalitet” inte är så enkelt. Jag tror att en del av reaktionen från näringslivet handlar om att man känner sig främmande för hur kvalitet har definierats i rapporten. Verksamhetens personaltäthet och personalens utbildning säger ofta rätt lite om kvaliteten på det som levereras från verksamheten.
    Inom privata företag brukar kvalitet vanligtvis definieras ungefär som att leverera det som kunden förväntar sig och något extra till kunden till en lägre kostnad än konkurrenterna.
    Det är det som Ingvar Kamprad gjort sedan 1950-talet. Sedan kan säkert någon professor göra en rapport om att Kamprad inte tillför något nytt eftersom IKEA-byrån Malmen objektivt sätt är sämre än en Hauptbyrå. Men är det ett relevant kvalitetsbegrepp? De flesta av oss kommer inte att köpa en byrå för 2,5 miljoner kronor.
    Nu kanske vän av ordning invänder att man kan väl inte jämföra pedagogisk barnomsorg med en byrå! Nåväl, det finns inom tjänstesektorn sedan länge andra typer av tjänster som länge verkat på en konkurrensutsatt och som väl lämpar sig för en jämförelse.
    Jag tänker till exempel på en advokatbyrå. En advokat som över tiden kan leverera juridiska tjänster till sina kunder så att de är nöjda och till ett konkurrenskraftigt pris, måste väl anses leverera någon form av kvalitet.
    Sedan är det säkert så att varje klient inte kan göra någon objektiv bedömning om advokaten i just den rättsfrågan vägt av alla samtliga kända rättskällor på bästa sätt. Däremot lär väl en advokat som inte levererar kvalitet troligen förlora kunder som inte tycker att det var värt pengarna och i värsta fall få anmälningar till advokatsamfundet.
    Det är klart att jag som kund kan tycka att det är bra att vända mig till en advokatbyrå med många jurister anställda och med lång utbildning, men det är när jag ser vad de levererar som jag kan bedöma kvalitet.
    Dessutom måste jag rekommendera alla att läsa Karl-Axel Edins inlägg på Newsmill där han ger kloka synpunkter på de utgångspunkter forskarna haft i rapporten. http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/26/sns-rapporten-genomsyras-av-en-misstro-mot-f-r-ldrar
    Själv kan jag inte undanhålla er följande formulering från rapporten: (Hämtad ur Kajsa Hanspers och Eva Mörk avsnitt Förskola; Argument för och emot en konkurrensutsatt förskoleverksam, sidan 36.)
    ”Men även om föräldrarna har samma prioritering som samhället är det inte säkert att ökad valfrihet verkligen leder till att kvaliteten stiger. Mycket tyder på att föräldrarna, som ju är de som väljer, har ofullständig information om kvaliteten på förskolan. De är själva
    inte på plats för att kunna bedöma den verksamhet som bedrivs, utan är hänvisade till det intryck de får när de hämtar och lämnar barnen samt det som barnet själv berättar. ”
    Utifrån samma utgångspunkt borde man väl fråga sig: Hur kan vi ha demokrati? Väljarna lär väl knappast vara lämpade att bedöma kvaliteten på våra politiker!
    STEFAN KOSKINEN

  • http://twitter.com/Kallvinkel Magnus C

    Va? Hur menar du att en sådan operationalisering inte skulle kunna vara vetenskaplig? Jag förstår inte så förklara gärna hur du tänker!

  • http://mikaelolsson.wordpress.com Mikael Olsson

    Något nytt och något gammalt…
    Hej Stefan,

    Tack för ditt svar och din input till denna tråd. Jag har läst med intresse.

    Du tar avstamp i IKEA – en innovation som jag själv också nämnt i min forskning. Dock anser jag att du även fortsatt blandar ihop begreppen.

    Självklart så har IKEA givit oss någonting nytt. Det svenska experimentet med privata aktörer som bedriver skola har också inneburit att vi har fått någonting nytt. Detta är helt obestridligt.

    Att något är nytt innebär däremot inte alltid att det är bra i någon “objektiv” mening.

    Vad gäller skolan och en hel del andra privatiseringar/konkurrensutsättningar så har dock argumenten för att genomföra reformerna fokuserat på att saker och ting ska bli bättre än vad de var innan.

    Ett undantag är industriprivatiseringarna under de senaste två mandatperioderna där man absurdt nog hävdade att man inte förväntade sig några förändringar till följd av utförsäljningarna (sic!).

    Dock, åter till ämnet, det är just i ljuset av detta implicita/explicita “förbättringslöfte” vad gäller skola och annan offentligfinansierad verksamhet som man måste tolka och förstå SNS (och andra forskares) intresse för processerna och dess resultat.

    Man vill helt enkelt ha reda på huruvida löftena infriades.

    Det är också i skenet av detta (högst legitima) önskemål som man måste uttolka det faktum att några forskningsmässigt hållbara bevis om förändringar/förbättringar saknas.

    Det räcker inte att säga att valfrihetsreformen innebar valfrihet; att säga detta är tautologiskt. Det var inte primärt/enbart valfriheten som utlovades – utan också att konkurrensen skulle leda till förbättringar…

    Visby 29 september, 2011
    Mikael Olsson, FD

  • Kommentarspolicy

    Vi vill gärna ha kommentarer på Almegabloggen, men de granskas innan vi publicerar dem vilket kan medföra att din kommentar inte syns direkt.

    Kommentarer som innehåller stötande, kränkande, rasistiskt eller grovt språk, personangrepp, på något sätt bryter mot eller uppmuntrar till att bryta mot lagen publiceras inte.