Högskolornas samverkansuppgift och studenters anställningsbarhet

SACO har just kommit med en rapport om högskolans samverkansuppgift. Det är bra att studentorganisationerna ger sig in i debatten och ställer krav på högskolornas svaga engagemang för samverkan med arbetslivet och förberedelserna för arbetslivet.

Den bekräftar i mycket vad Riksrevisionen redan kom fram till för några månader sedan och också riktade frän kritik mot högskolornas oförmåga. Ja, det finns undantag och föredömen bland högskolorna, men tyvärr har grundutbildningen över lag inte den status den borde ha inom högskolorna. Samverkan på forskningssidan har status och är prioriterad av högskolornas egna ekonomiska skäl.

Ur samhällsekonomisk synpunkt är det en mycket tveksam prioritering. Det är svårt att se att inte de årligen ca 70 000 studenternas samlade betydelse för arbetslivets kompetensförsörjning och produktivitet och är minst lika viktig som 15 500 forskarårsverkens bidrag till näringsliv och offentlig sektor. Vi lever av och konkurrerar med ett kunskapsbaserat näringsliv. Bästa möjliga matchning av kompetenser gynnar inte bara arbetsgivarna och studenterna utan även samhällets välstånd och resurser. 

Det nya kvalitets- och resurstilldelningssystemet för högskolan (på väg till riksdagen) skulle ha kunnat bidra till en ökad prioritering av samverkansuppgiften men verkar ha begränsats till en intern högskolefråga. Kvalitetssystemet har fått mycket begränsade kopplingar till arbetslivets behov. Frågan är om Högskoleverket klarar att få bättre mandat att driva kvalitetssystemet mot ökad arbetslivskoppling för varje utbildningsprogram. Inte minst skulle det gynna studenterna.

Gästbloggare: Björn Axelsson, näringspolitisk expert med inriktining på utbildnings- och kompetensfrågor på Almegas Näringspolitiska avdelning